Om filmabstinens och andra viktigheter

Det här är första lördagen på jag vet inte hur länge som jag har gett mig själv tillåtelse att inte ta tag i, eller oroa mig för, några som helst framtida åtaganden. Jag måste säga att det har varit skönt och lite tröttsamt. Vore det inte för att jag hade en ultimat utekväll igår, första gången sen i höstas, så skulle jag nog klättrat på väggarna nu.

Saker och ting börjar falla på plats. Datumet för årets första Entré kommer närmare och jag tycker mig känna en förväntan när tidningen kommer på tal. Det känns skönt och peppande. Dessutom så har jag börjat lyssna på musik, titta på film och läsa böcker igen. Å vad jag har saknat det! Har liksom inte känt att det funnits varken tid eller ork till det, har alltid funnits något viktigare att ta tag i, men jag blir oerhört inspirerad av att kultura då och då.

Min nya favoritfilm, som får samsas med ett gäng andra rullar om den titeln, är Lords of Dogtown. Ok jag erkänner att min hemliga kärlek till långhåriga skejtare bidrar, men det var verkligen en se många gånger om-film.