The hello kitty-syndrome

Jag beundrar en hel del skribenter. Min senaste crush är på Anders Rydell, Bon-redaktör och Veckorevyn-krönikör. Hans texter om stora och små saker i tjejtidningen är ofta helt outstanding. Kanske inte så svårt att sticka ut i den blaskan som det för övrigt mest skrivs snusk i, men han har ett sätt att uttrycka sig på som jag har lätt för att ta till mig. Så vill jag med skriva (och hoppas att jag gör!).

Han skrev bland annat en riktigt underhållande krönika om tjejunderkläder en gång. Det är ju bara massa tecknade små snuttiga djur på alla damunderkläder överallt. Först kom Nalle Puh-vågen där till och med lille Nasse gick att hitta på minsta sortens trosor. Sen var det snobben-eran där inte en enda tygbit sparades från ett stort "SNOOPY"-tryck, ja, och nu är det Hello Kitty överallt.

Kom att tänka på Rydells krönika när jag och syrran beställde kläder från H&M shop online igår. Fyra av våra sex artiklar i beställningslistan hade på olika sätt med Hello Kitty att göra... Pyjamas, strumpor, you name it. Vi är helt klart drabbade och inte långt ifrån "systrarna snuttig"

Nu är det lördagkväll, det betyder god mat och sån där kall dricka - nej, inte handboll!

Bye bye from Hello Keilo.