En vän.

Frida är en vän, även om hon är lite konstig ibland.

Idag var det deadline för krönikorna, så vi skickade snällt våra mejl till Calle. Eller, ja, jag gjorde det. Frida skickade visserligen ett mejl, fast utan krönika.

Men hon hade faktiskt skrivit ut den, så när hon skulle gå och hämta den i bilen bad jag henne hämta datorn som låg där och chillade också.

Frida kom tillbaka med pappret, men utan datorn.

Suck tänkte vi, nu kan det ju inte bli värre i alla fall.

Men Frida proovade oss alla wrong. (pallar ej komma på svenskt uttryck, så ni får hänga med i min swenglish)

Synden straffar sig, brukar det ju heta, så jag tror att Gud såg att Frida glömde datorn och bestämde sig helt sonika för att välta ut hennes mjölkglas över henne.

karma is a bitch. så är det.

/Joanna