Fördelarna med körkort när man åker buss
Detta är en albino-anka. Den ser ut som jag på sommaren, utan någon brunkräm.
Men det är inte om detta jag ska berätta, utan jag ska istället berätta om dagen i korthet.
Jag, Malin och Emma satt på Max (varför vi gjorde detta bör jag inte nämna). Jag bör kanske nämna att det var Max hamburgerrestaurang och inte någon oskyldig person på gatan som vi satt på.
Emma och jag hade idkat någon slags blind-date konstruktion. Så vi satt och åt på samma hamburgare - fast från olika håll - tänk Lady & Lufsen; ja, ni förstår själva.
Medan vi gör detta så andas Emma strategiskt genom näsan - rakt in i min mun. Hon luktade förvisso gott.
Så, Emma... du är välkommen att upprepa denna procedur... när helst du vill.
Alla börjar skratta, vilket jag förstår, eftersom jag själv började skratta.
När arbetsdagen hade nått sitt slut, så tog jag bussen hem till mitt lilla tillhåll. Eftersom jag var bussens enda resenär så ville jag ju inte framstås som osocial, alternativt: folkskygg, så jag satte mig hos busschauffören som är en av de trevligaste busschaufförerna som jag känner.
Han är en göteborgare vars dialekt är så påfallande att han kan berätta något fullständigt o-roligt och man skrattar ändå. Jag skulle således aldrig komma på tanken att inbjuda honom till en begravning.
Nu hade vi för en gångs skull seriösa samtal. Visserligen har vi haft det förut men då har jag skrattat i tankarna efter, så jag minns de inte som detta.
Nåväl, jag ska berätta om vårat seriösa samtal: vi pratade om fördelarna med att ha körkort, så nu finns han med på min lista över människor som starkt vill att jag ska ha ett körkort. När jag hoppade av så vände han sig mot mig och sa på klingande göteborgska:
-Du... ta körkort!
Så nu har jag något att se fram emot.
/Rebecka
Men det är inte om detta jag ska berätta, utan jag ska istället berätta om dagen i korthet.
Jag, Malin och Emma satt på Max (varför vi gjorde detta bör jag inte nämna). Jag bör kanske nämna att det var Max hamburgerrestaurang och inte någon oskyldig person på gatan som vi satt på.
Emma och jag hade idkat någon slags blind-date konstruktion. Så vi satt och åt på samma hamburgare - fast från olika håll - tänk Lady & Lufsen; ja, ni förstår själva.
Medan vi gör detta så andas Emma strategiskt genom näsan - rakt in i min mun. Hon luktade förvisso gott.
Så, Emma... du är välkommen att upprepa denna procedur... när helst du vill.
Alla börjar skratta, vilket jag förstår, eftersom jag själv började skratta.
När arbetsdagen hade nått sitt slut, så tog jag bussen hem till mitt lilla tillhåll. Eftersom jag var bussens enda resenär så ville jag ju inte framstås som osocial, alternativt: folkskygg, så jag satte mig hos busschauffören som är en av de trevligaste busschaufförerna som jag känner.
Han är en göteborgare vars dialekt är så påfallande att han kan berätta något fullständigt o-roligt och man skrattar ändå. Jag skulle således aldrig komma på tanken att inbjuda honom till en begravning.
Nu hade vi för en gångs skull seriösa samtal. Visserligen har vi haft det förut men då har jag skrattat i tankarna efter, så jag minns de inte som detta.
Nåväl, jag ska berätta om vårat seriösa samtal: vi pratade om fördelarna med att ha körkort, så nu finns han med på min lista över människor som starkt vill att jag ska ha ett körkort. När jag hoppade av så vände han sig mot mig och sa på klingande göteborgska:
-Du... ta körkort!
Så nu har jag något att se fram emot.
/Rebecka
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida