Studiemotivation upp i...

När jag hamnar i föreläsningssituationer där vi t.ex. diskuterar huruvida vi tror att en tysk filosof läst Karl Marx innan han skrev sin avhandling eller inte, vill jag bara skjuta mig sig själv i huvudet. Sådana diskussioner får mig antingen att börja tänka på alldeles för djupa frågor, typ "undrar vad jag ska äta ikväll?" eller alldeles arbiträra saker som "vad är meningen med mitt liv när jag sitter här och det sprutar hjärnsubstans ur fontanellen på mig?"

Men är det inte sjukt att man, för att få ett "descent" jobb, måste sitta och tänka på de där gamla filosoferna, eller att man måste kunna ett helt spektra av sitt ämne, trots att man i yrkeslivet bara kommer använda en bråkdel av det. Kunskap har ju även en läckande egenskap. Jag har haft matte i skolan i hela min uppväxt men jag kan fortfarande inte räkna division på ett papper. Idag lägger jag böckerna på hyllan och pausar tills jag kommer på något som motiverar mer än vad jag ska jobba med i framtiden.

//Studentbloggar-pierre