Secret lust for fame

Har börjat förstå Lördag morgonkillarnas upprymdhet över celebriteter.
Siepen, Bingo och Invar Kamprad dryftas ofta på redaktionen och det är inte annat än att man som rookie känner sig utanför: varför känner inte jag mig som en hund i charkaffären inför storheterna?
Men så ändå, när Basshunter (jag vet att du funderar 'varför i helvete då') och Sveriges nya gullefjun Björn Gustafsson faktiskt hör av sig infinner sig känslan även i mig. Märkligt!
Det är ju bra att uppskatta det lilla, säger de. Jag blev skitglad när gullefjunet inte svarade på mina frågor men åtminstone svarade på mailet. Chefen tyckte att han, när han nu ändå svarade på mailet, minsann kunde ha svarat på frågorna. Det är väl det där med att vara luttrad (och att ha snackat med Ingvar).


Nåväl, även om jag inte får snacka med kändisar så är jag bra på fame spotting. Senast jag var i Sthlm såg jag Anna Ternheim. Förmodligen var det mer slump än skicklighet, men ändå...

Höll på att glömma! 3 days to go!